Under tiden på högstadiet fick vi många gånger höra en mening som jag fortfarande värderar väldigt högt och tänker på ofta.

”Sikta mot stjärnorna, så når du trädtopparna”, sa alltid våran klassföreståndare till oss. Hon var så himla bra som lärare, men hon lärde oss också mycket annat och berättade massor av historier för oss - om allt mellan himmel och jord. Jag tror att jag kommer minnas många av de saker som hon lärde oss i hela mitt liv. Men just den meningen är ändå det som gjort starkast intryck på mig.

För visst måste man våga drömma och sätta höga mål att sträva mot. Ju högre mål du har, desto högre lägsta nivå har du också. Det finns ingenting som är fel med att våga drömma och ha ambitioner - snarare är det tvärt om. Den som inte har några mål eller drömmar i livet, den har inte heller någonting att se fram emot och jobba för. Vad finns det då för spänning i livet? Vad har man då som sporrar en till att gå upp på morgonen?

Självklart kan man också bli väldigt besviken om man inte lyckas ta sig till sina drömmars mål. Men tänk efter. Du vågade faktiskt att drömma om det här och på din väg har du garanterat uppnått massor utav andra fantastiska saker.

Dessutom, för att någonsin kunna bli starkare och bättre - så måste man också prova på att misslyckas. Det är när man jobbar upp igen från en nedbrytning som man får den riktiga styrkan.

Var inte rädd för att drömma och tveka in att styra in på den stiga som leder till ditt mål. Alla måste vi ha ambitioner om att uppnå något för att någonsin kunna bli nöjda. Du ska inte heller vara rädd för att förlora - det som inte dödar, det härdar.

Så nu ger jag er den mest motiverande meningen jag har ”sikta mot stjärnorna, så når du trädtopparna”. Ta nu med er den och innebörden fån sängen varje morgon när ni går upp. Satsa allt för att nå dina drömmars mål - för varje dag är början på resten av ditt liv!

Här kommer ett kort litet tankeinlägg, hoppas att ni uppskattar det! ♥

Något som jag verkligen insett när jag flyttat hemifrån är att uppskatta vad jag har. Det finns grejer som man upptäcker att man uppskattar när man bor själv, och saker som man inser att man uppskattar genom att man blir äldre och mognar.

Jag har uppskattar verkligen att komma hem nu när jag bor på internatet på veckorna. Det är väldigt skönt att komma hem och bli lite ompysslad, slänga sig i soffan och få mat på bordet. Självklart hjälper man till själv mycket mer också när man kommer hem.

En annan sak man också inser är hur mycket ens föräldrar faktiskt gör för en, inte minst när man är hästägare. Jag har fått en helt annan syn på den tid de lägger ner på mig, och även den ekonomiska biten.

Men det finns ju också andra saker man kan uppskatta, i princip allt man har runt omkring sig. Men det jag tror att man ska uppskatta mest är TID. Man ska inte slösa bort den tiden man får, utan man ska verkligen göra någonting utav den. Det gäller att ta tillvara på de personer man har runt omkring sig,  stunderna som ges och de känslor som man upplever. Allting kommer bara EN gång. Det går aldrig att spola tillbaka och ta sig an ett tillfälle igen.

Det här inlägget vill jag avsluta med två riktigt bra citat som man borde läsa varje dag när man går upp:

”You don’t know what you’ve got until you’re missing it a lot”



”Ångra hellre något du gjort, än något du aldrig gjorde”


Såna stunder som bara kommer en gång..

”Jag klarar det inte”, ”jag kan inte”, ”jag vågar inte”. Hur många gånger har jag inte tänkt så - du med kanske? Att hela tiden tänka om sig själv att man inte är bra nog gör till slut att man faktiskt tror att det är sant. Vi börjar tänka i banor som får oss att tro att vi är begränsade - att vägen framför oss inte är framkomlig, att det kan vara farligt att fortsätta längre fram. Fega som vi människor är så väljer vi att stanna, eller kanske till och med backa.

Vi som tror oss vara smarta och intelligenta varelser är egentligen otroligt korkade. Vi sätter själva hinder över vägen - vi väljer att göra det. Istället för att bara tro på oss själva och börja gå framåt så står vi kvar där. Vi blir våra egna hinder. Allt bara genom tankebanor inuti våra egna huvuden. Ganska sjukt egentligen.

Istället för att tänka ”jag klarar det inte” borde vi tänka ”jag klarar vad som helst”. ”Jag kan inte” skulle bytas ut mot ”det här kan jag” och ”jag vågar inte” skulle bli ”finns det inget värre?”. Det enda som behöver göras är att ta bort ordet inte. Det lilla ordet är laddat med så mycket energi att all positivitet raderas ut med en gång.





Vi borde inte se några begränsningar eller leta efter faror. Nej, istället ska vi anta utmaningar med ett kaxigt leende och samtidigt hela tiden hungra efter nya. Bara genom att bestämma sig för att prova något man tror att man inte vågar egentligen höjs självförtroendet upp till hustaken. När man står där precis emellan att ta ett steg fram på vägen eller att backa så sliter viljorna i oss. På ena axeln sitter inte och på den andra sitter gör det och tjatar en i varje öra. Det är så man vänder sig mot inte - tittar honom i ögonen och säger ”kolla här” för att sedan peta bort honom från axeln och göra det. Man sträcker på ryggen och tar ett stort steg framåt på vägen och trotsar alla hinder och faror.  

När man väl tagit det första steget är självförtroendet i startgroparna för att skjuta rejält i höjden. Adrenalinet pumpar och driver en ännu längre fram på vägen. När man till slut kommit till sin slutdestination är man så stolt över sig själv och vad man åstadkommit. Och jag kan lova att orden ”jag klarade det” virvlar förbi ett par gånger. Självförtroendet är uppe bland stjärnorna och sedan är man oövervinnerlig, åtminstone för en stund.

Ju fler gånger man tar sig framåt där på vägen desto mer sällan kommer man hamna i de situationerna när man tappar fart och känner att man behöver stanna på vägen. Då får man bara hitta gaspedalen, växla upp och köra på igen.

Sådana här situationer kan man hamna i när som, och jag tror nog att alla gör det. Det kan vara att hoppa ett hinder, göra en debut, gå på en jobbintervju, skriva ett prov, gå till doktorn.. You name it! Jag hoppas att de här orden kan inspirera och hjälpa någon utav er till att ta er an något som ni inte riktigt vågar. Jag kan bara säga såhär: tro på dig själv, för du klarar det!