Nu när jag ska iväg till USA så tänkte vi först på hur vi ska lösa det här med telefon och sånt. Man vill ju kunna nå andra och bli nådd, men utan att det kostar en förmögenhet. Googlade lite och hittade sedan HolidayPhone! För en liten summa fick man massa som ingår under 30 dagar. Kanon! Jätteskönt att veta att man kan ringa hem och att jag samtidigt kan ringa inom USA. Toppen! :)

Finns till många fler länder än USA, så absolut värt att tänka på om man ska ut och resa.

Rebecca Axelsson heter jag och är född 1994, blir alltså 18 i år. Jag går på Plönningegymnasiet utanför Halmstad där jag läser naturbruksprogrammet inriktning ridsport/naturvetenskap. Låter kanske lite invecklat, men naturbruk är helt enkelt basprogrammet sedan går vi ridsport och jag har även valt till naturvetenskapliga kurser för att komplementera och få bredare högskolebehörighet. Jag trivs väldigt bra med mitt gymnasieval och hade nog inte kunnat tänka mig något annat med tanke på hur mitt liv ser ut. Speciellt med vår skola är att det är ett internat - alltså bor vi på skolan.

Som person är jag ambitiös och ansvarsfull, men kan också vara väldigt sprallig och galen. Jag är lite blyg mot de jag inte riktigt känner, men de som står mig nära kan intyga att det är tvärt om.

När jag inte bor på skolan bor jag i en lite by som ligger cirka 6 mil öster om Halmstad. Jag tycker det är skönt att komma hem hit på helgerna så att man kan träffa familj, pojkvän och vänner. Men annars längtar jag efter att få ge mig av därifrån och flytta någon annanstans!

Vad jag siktar på i framtiden vet jag inte riktigt.. Att jag vill hålla på med hästar på något vis är ganska självklart - sen om det är som jobb eller hobby har jag ingen aning om. Jag tar varje dag som den kommer lite grann och hoppas att jag en dag vet precis vad jag vill! :)

Jerringpriset röstas fram i två delar. Första omgången sorteras några bort och resten blir kvar till en andra omgång av röstning. Självklart gick världens bästa Roffe vidare till omgång nummer två! Så nu visar vi vad han är värd och röstar som tokar på honom :D Finns det egentligen någon bättre vinnare? OS-silver och EM-guld, två historiska meriter inom såväl svensk ridsport om svensk sport i allmänhet! Rösta HÄR!!

Remember the days, when we were kings
That was when we ruled the world, of great and simple things
We've come a long way, from now until then
But I know you and I could live those days again

We're king of our days, king of our nights
It about time we take what's wrong and set it right
We're king of our days

Hej, självklart ska jag berätta lite om min kära skola. Kan börja med att tipsa om en blogg som jag och min kompis har, där vi skriver lite om allt som händer på Plönninge. Du hittar den bloggen HÄR. Där finns en kategori som heter "Om Plönninge", där hittar du lite som vi skrivit om skolan och sådär.

Jag har skrivit ett inlägg innan om linjerna och sådär, det inlägget finns HÄR. Man bor ju som sagt på skolan, det finns ett par olika boenden. En del på skolan och en del utanför, i ettan bor man alltid på skolan. Boendena ser lite olika ut, men alla har egen toalett och dusch plus ett kylskåp och bänk där man kan fixa lite lätt mat. Kök har man gemensamt i korridoren. Det finns både enkel- och dubbelrum, men det är vanligast att bo i dubbelrum. Många är nog lite oroliga för att dela rum med någon man inte känner, men det går rätt fort att vänja sig. Har man tur hamnar man med någon som man har jätteroligt ihop med, skulle man inte trivas så finns det alltid möjligheter att byta runt. Har lagt upp bilder på mitt rum, hittar inte det just nu.. Men det finns någonstans på min blogg, haha ;) Antagligen publicerade jag det någon gång i oktober har jag för mig.

Går man NIU, den utbildning som kallas "elit", men som inte vi andra vill kalla det haha. Så har man garanterad stallplats, dock får man betala för den. De som går i ettan nu har sina hästar på Fjellaregård, som är skolans anläggning. Nästa år kommer skolan hyra ett femtontal boxar på Prästgården, som är ett stall ca 400 m från Fjellaregård. Där står jag med min ponny nu och vi trivs bra! Ska man inte gå NIU så får man fixa stallplats själv, men det finns rätt gott om dem i närheten av skolan. Finns nummer och sånt på skolans eller Plönningeryttarnas hemsida, då ringer man och pratar med stallägarna själv.

Jag ska inte uttala mig för mycket om elitutbildningen, men jag själv hade inte valt den. Hade valt den vanliga ridsportslinjen där man har gott om plats för egna val av kurser och sånt. Där man dessutom kan välja till kurser som man fär högskolebehörighet med. Och det blir tillräckligt med häst och ridning ändå, det lovar jag! :)

Kan dra några rader om vad jag själv tycker om skolan. Är väldigt glad att jag går här, har många gånger tänkt hur det vore att gå vanligt gymnasie men ser det verkligen inte framför mig. Det är väldigt mysig och fin miljö kring skolan och hyfsat nära till det mesta. Skolan har funnits länge och det finns rutiner och traditioner vilket både är tryggt och roligt! Man lär sig dessutom så himla mycket om livet (gud vad poetiskt jag lät ;)). Men man hittar helt enkelt sig själv och lär sig vilka personer/situationer man handskas bra och dåligt med. Man lär sig att planera och klara sig själv, väldigt nyttigt! Man lär dessutom känna varandra på ett helt annat vis och har fruktansvärt roligt ihop. Man blir verkligen som syskon, och saknar varandra väldigt fort.. Du kommer verkligen hitta vänner för livet här!

Det var väl svaren på dina frågor, undrar du mer så är det bara att fråga mer. Hoppas att det här kom till någon hjälp! :)

Hur jobbigt är det inte, när man verkligen saknar en person, men aldrig någonsin känner sig saknad? När man låter tårarna rulla nedför kinderna alldeles för ofta för att man bara vill ha en enda sak - bekräftelse och kärlek från en person man älskar. Vill känna mig omtyckt och viktigt för dig! Jag kräver inga dyra saker eller någonting sådant, jag vill bara ha kärlek och lite tid. Vill känna att du längtar efter att få träffa mig och att ha mig hemma igen.

Jag saknar dig varje dag och går hela tiden och väntar på ett telefonsamtal från dig, för att få veta att du tänker på mig. Och även om du sårar mig så förlåter jag dig alltid, för jag hoppas alltid på att det någon gång ska vända. Jag tar alltid på mig skulden för att du gör mig ledsen. För du gör mig ledsen.

Jag önskar att du förstod hur mycket jag saknar dig, hela tiden, pappa. Hur gärna jag vill känna mig viktig för dig. Nu rullar tårarna nedför kinderna ytterligare en gång och jag önskar att jag slapp det. Önskar att du förstod...

Ingen kan väl ha missat att det är premiär för den efterlängtade och fjärde delen av the Twilight Saga i veckan? Har längtat dödligt mycket efter detta, och på lördag ska jag se den. Längtar efter att få se underbara Robert Pattinson på vita duken igen.. Och att bara gå på bio över huvudtaget är ju väldigt mysigt! Så länge bjuder jag på några bilder av den stiliga mannen.

Från SVT Sport:
"Världsettan Eric Lamazes OS-guldhäst Hickstead föll ihop och dog under sin omgång i Veronas VC-hoppning.

Lamaze hade just ridit i mål under sin första runda med en rivning och skulle inte gå vidare till omhoppning. Då föll hästen plötsligt ihop under honom.

Hästen skakade i sin dödskamp och stämningen på läktarna var upprörd.
En chockad Lamaze fördes bort från arenan.

-Nu dör den, utbrast SVT:s expert Lotta Björe i direktsändningen i SVT Play."

Den här människan är verkligen värd att beundra. Jag tror knappt att man förstår vilken kunskap och skicklighet han besitter. Han rider med så renodlade och tydliga men ändå fina hjälper, har hela tiden full kontroll. Han är helt klart värd de två fina mästerskapsmedaljer som han fått på senare år. Titta och njut!

För ett år sedan var jag i det mörkaste hålet någonsin. Har aldrig någonsin känt mig så chanslös och förråd. Har aldrig någonsin låtit mig själv må SÅ dåligt, trots allt jag gått igenom innan dess. Det enda som alltid varit självklart för mig vände sig bort från mig och gav mig ett knytnävsslag i magen så att jag föll, och det ordentligt.

Hålet som blev finns kvar än idag. Även om det krympt så finns det alltid kvar och kommer alltid att göra. Det är det hålet som får mig att backa av, att dra mig undan och stänga in mig. Det är det som hindrar mig från att släppa in andra människor, det är det som får mig att tvivla på mig själv. Allt detta på grund av några få ord som blev ett enormt sår. På grund av ett svek som jag aldrig kommer glömma eller läka ifrån.

Varje dag utsätter jag även mig själv för plågor. Ett nytt slag i magen varje dag, varje gång mina minnen kommer ifatt mig med smärtan.

Men det har också gjort mig till en annan person, fått mig att växa även om jag inte är som förut. Jag har blivit starkare. Men gränsen mellan att stärkas och ge upp är hårfin, det har jag lärt mig. Har svårt att förstå hur jag kunde låta mig påverkas så mycket, hur jag kunde bli så sårad och så skör, hur jag kunde bli ett sådant vrak. Men jag antar att det är det som händer när man blir sviken av den enda som man trodde skulle göra allt för en.

Ni tror nog att jag gått vidare, att jag inte bryr mig. Att jag är förbannad och arg. Men jag blev aldrig något dera, jag blev besviken och sårad. Hårt. Och jag är det än och kommer vara ända tills den dagen jag får chansen ta emot ett förlåt. Fram tills dess så får jag gå varje dag och känna smärtan, sveket, föraktet och hjälplösheten som alltid ligger där bakom. Jag försöker bara vara stark. Så ni ska veta, ni som tror att jag inte bryr mig, att jag lider varje dag. För ni känner inte mig, ni känner bara den fasad som jag byggt upp. 

Hittade den här videon på en klasskompis blogg, och var bara TVUNGEN att lägga ut den här. Snacka om tuff häst som bara reser sig upp och hoppar hindret själv?! Vinnarskalle eller dumhuvud? Fast besluten om att göra rätt iallafall och göra enligt de regler den blivit tränad. Rätt unikt fall måste jag säga! ;) Hästar är ju verkligen fascinerande djur.